Tjejjouren i Lund

Det är viktigt att komma ihåg att förtryck kan ta sig många olika uttryck, att varje fall av diskriminering alltid är en subjektiv upplevelse där varje enskild erfarenhet är lika viktig. Att gå samman för att gemensamt kämpa mot alla former av förtryck är viktigt för att höja volymen på de röster som lider och inte ger upp hoppet om att bli hörda.

Idag vill jag skriva lite om en feministisk inriktning och filosofi som kallas postkolonial feminism.

Denna gren av feminismen använder sig till stor del av intersektionalitetsbegreppet i sin analys (se bloggpost nedan), genom vilket de kritiserar kolonialismen och rasismen roll för kvinnor i förtryckande patriarkala maktstrukturer i en postkolonial värld (= världen efter slaveri och kolonialism).

Men först och främst ifrågasätter postkoloniala feminister den västerländska ”vita” feminismen, som säger sig vara universell i sin kamp mot förtryck och för rättvisa, men som samtidigt ofta tycks utgå från en kvinnonorm (vit, medelklass, europeisk) vilket exkluderar majoriteten av världens kvinnor. Postkoloniala feminister menar att den icke-vita kvinnan är ”dubbelt koloniserad”: dels genom sitt kön (icke-man), dels genom sin icke-vita hudfärg, dels genom sin icke-europeiska bakgrund och/eller etnicitet. Det finns också de som menar att den västerländska feministen har skapat en bild av ”tredje världen-kvinnan” och utnyttjat icke-europeiska kvinnors ställning och levnadsförhållanden för att främja sin egen sak (läs till exempel Chandra Talpade Mohantys banbrytande essä från 1988: ”Under Western Eyes” för mer om detta ämne).

Enligt postkoloniala feminister är kvinnan mer än sitt kön - lika starka diskriminerande förtryck kan riktas mot henne på grund av hennes etniska tillhörighet, sexualitet, klass, ålder etc.

 

(bild hämtad från: http://hamtramckfreeschool.org/2014/05/31/postcolonial-feminism/)

 

Kritik har riktats mot postkolonial feminism (liksom mot black feminism, med vilka de delar vissa huvudfrågeställningar) för att verka splittrande för feminismen i sin helhet.

Personligen tycker jag att det alltid är viktigt att ta ifrågasätta och kritisera rådande maktordningar, oavsett om det är inom feminismen som ideologi och rörelse, eller inom samhället i stort. Jämlikhet inkluderar fler faktorer än kön, och de som säger något annat är oftast personer som redan ingår i en majoritet av något slag (oavsett om det gäller kön, klass, etnicitet, sexualitet etc.). De personer som åtnjuter privilegier i samhället har en moralisk skyldighet att uppmärksamt lyssna på och respektera de som inte har haft samma tur. Utan solidaritet, ett inkluderande mindset och försök till förståelse kommer feminismen inte lyckas med sitt uppdrag att ena och stärka människor i kampen mot en jämlik och rättvis värld.